ner och upp. riktiga dalar.
gråtandes på ett tåg(?)
snarkare människa får man väl leta efter........


rehab väntar på Hönö med min bästa vän och hennes fina familj.
jag måste kanske inte,
men jag bör bara se det fina.
sluta fokusera på det som får mig att må dåligt. det mår jag inte bättre av. ingen annan heller för den delen.


MEN

jag måste få vara ledsen.
det är okej att må skit ibland, faktiskt.
och jag svär, jag gör allt jag kan för att inte visa det för er. men det går inte.
jag är öppen som en bok (som ni säger)
men det är också bara så jag är.
en av mina egenskaper som människa.

jag säger inte att det är omöjligt,
men lika mycket som att (som ni säger) att jag får er att må bra av min livsglädje och lycka,
så blir baksidan av det, jäkligt hård, när jag väl mår bajskorv.






och jag älskar att jag läxar upp mig själv.
ni som har på rutin att läsa den här bloggen,
anar jag nu förstår vad jag menar med att jag själv inte alltid lever som jag lär.

så dåså, som sagt,
svart på vitt nu;
jag är inte omänsklig jag heller.
jag är bara människa jag också.









det ordnar sig, det gör det alltid.
så länge vi finns kvar.


jag vill bara få känna din doft.
jag vill bara få känna din värme.
jag vill bara få känna din närhet.
igen.
och sen vill jag bara få gå alla stigar
tillsammans, tills vi själva inte vill det mer, eller tills tiden tar livet ifrån oss.

du sa; "det är nog nyttigt för oss att du är borta och kommer hem så ofta"
det är inte lika nyttigt när du är borta, kan jag känna sådär lite spontant.

kom hem.
jag ska vagga dig varm och trygg.
ovissheten tar kål på min hjärna!
och Benny har blivit min bästa vän, igen. allt jag inte vill.

livet är orättvist och ja, jag vet att det är så och att det inte finns någonting att göra åt det.
men det hjälper FAN inte mig ändå!







och du är fortfarande självklar för mig.
min högsta önskan är bara att få se dig igen och gärna nu på en gång.

tack på förhand tomten.

hur mycket jag än vill förklara,
kan jag inte. det går inte. för jag vet ingenting.
jag är fruktansvärt ledsen om det här påverkar er negativt på något sätt
för det är inte min avsikt
men för mig,
är det här ingen verklighet.






jag önskar att jag kunde säga som jag sa Den dagen;
"ni kan andas ut, jag mår bra"














men det kan jag inte



spola fram eller bak tiden
bara jag slipper vara i det här,
ovisheten

tredje gången på tre dygn som jag nu målar om mina naglar
(och då har jag ett jobb där det inte är okej med nagellack på instämplad tid).
jag sitter fortfarande i pyjamas och jag påminner (om inte är) Emil i Lönneberga.




stingen vi går på är "tyst, ful och öde". den är grå. Kent hälsar.
den är grå. fruktansvärt grått.
"cykelställen står tomma", Kent hälsar igen.
"och jag har sätt dina pupiller växer när du är med mig" Säkert! hälsar också.

...alltså, jag skulle kunna fortsätta att sno textremsor ur låtar natten igenom.
istället slutar jag nog helt enkelt bara här.



ovishet. hjälplös. rädsla.
ALLT jag har kämpat för den senaste tiden i mitt liv
har på ett uppvaknade förändrats pga;
en annan människas handlingar.
en annan människas val (oavsett typ).
en annan människas verklighet
som jag tror och hoppas på
är den människans föreställning.
från toppen till botten.





besvikelsen. förbannelsen. SVEKET.
all gone.
samtidigt som jag verkligen
VERKLIGEN inte vill tänka så.






"säg att det inte är så".
jag har för mycket kvar att
berätta, dela, uppleva, lyssna på, se, smaka, drömma, önska, känna, höra och förstå
tillsammans med dig.




i min verklighet är det inte som det kanske kan se ut.
i den verkligheten jag lever i
är du den du alltid varit för mig
oavsett hur grundlurad jag än känner mig.
oavsett sveket.
oavsett vad du än gör eller har gjort.

för mig är verkligheten fortfarande lika verklig
som när jag nöp dig i armen
som när vi bara tog oss fram, utan destination
som när vi skrattat oss glada mitt i sorgen
som när du gav tillbaka mitt halsband
som när du mötte mig på perrongen
som när jag skrev alla orden
som när jag fick se dig och min lycka tillsammans
som när vi somnat av varandras andetag
som när vi upplevde nya ögonblick tillsammans
som när du ler mot mig, som bara du kan göra
som när jag proviserar dig till vansinne
som när du skrattar åt mig när jag inte förstår vad du menar
som när vi är tillsammans. bara du&jag.


och för mig får det inte vara slut här. omöjligt.
och för mig är det omöjligt att sluta känna såhär som jag känner för dig nu.
och för mig kan jag tro. även om jag själv är fruktansvär otroende, just inatt.
och för mig finns kärleken. jag vet att den är störst utifrån min livserfarenhet.
men om kärleken (mot all förmodan) lämnar oss utanför den här gången,
vill jag bara att du ska veta
att det ABSOLUT SISTA som kommer lämna mig,
är hoppet.
det kan varken du eller någon annan ta ifrån mig.
hur mycket ni än vill och oavsett syfte.
hoppet kommer jag ha kvar
om inte för din skull,
för min egen.


och om du nån gång läser det här;
jag vet vart jag står
du vet också vart du har mig
och som tidigare sagt
(närmare bestämt i inlägget "jag är namnet")
och i mina ljudvågor, riktade till dig, i egen hög person
är min kärlek till dig
oavsett
tills imorgon - tills döden skiljer oss åt
det har ingen egentlig betydelse
för varje sekund jag har/får vara med dig
har jag/är jag evigt tacksam för.





mer än så är irrelevant
för mig












jag avslutar den här boken med alla dagars läxa och mitt främsta ledord,
alla kategorier;


"den förlorar som ger upp"

FÖR OAVSETT
är du värd det,
för mig, mysen!

Kent har blivit min räddning, this days.




för det mesta mår jag toppenbra, för att jag sätter mig i situationer som jag mår bra utav; jag väljer bra val, för mig.
men ibland mår jag inte bra alls; jag väljer fel.

jag har valt fel länge till och från. mitt arbete med mitt eget liv är det jag håller på med nu;

• lära mig att välja mer rätt
• förstå varför jag väljer som jag gör
• uppskatta och finna mig i stunden
• uppskatta min omgivning och respektera det som sker
• välja bort hjärnspöken och de negativa tankarna
&
• ge mina medmänniskor mina tankar och det jag själv mår bra utav; multitaska




jag vägrar berätta för människor vad jag är dålig på.
jag vet det redan och om det märker att jag är mindre bra på någonting vill jag ha den informationen på ett ödmjukt sätt, antingen utav en förfrågan ifrån mig själv eller med ett syfte; att hjälpa mig.

jag vägrar lyssna på när Dig när Du berättar för mig vad Du är dåliga på.
om Du redan vet om det; sök inte bekräftelsen genom mig! det hjälper varken Dig, mig eller någon annan.
lös problemet, om det är ett problem!



jag vet om att jag har ett galet och nästan sjukligt engagemang i mycket jag gör.
jag vet att jag alltid orkar och snackar så människor får sår i öronen.


MEN

jag ser inget problem i det, hur jag än vrider och vänder på det.
det är min personlighet. jag är såhär.
gilla läget eller lämna mig;
det är Dina alternativ. nått mellanting finns inte
inte för mig iaf.




hårt och kaxigt, må så vara
det är också bara jag.

en gång i tiden konfirmeras jag. det känns som igår, men det är nu nästa tio år sen.

jag var inte alltför delaktig i det där. på plats var jag nå väl, men jag var inte så överdrivet engagerad. min lycka var nog mest att få träffa nya människor och att vara med vänner.

i min familj har det varit självskrivet att bli konfirmerad. så självklart att det inte ens behövs en diskution om det, inte ens en förklaring.
och jag dansar med. jag är yngst (inte längre men iaf i vår syskonskara) och jag är fortfarande nöjd med mitt val, även fast det inte var ett medvetet val.

att andra konfirmerade sig av andra anledningar, ja, det får de människorna bära upp. eller så är det helt enkelt jag som inte förstår mig på den typen av ironi.

jag tror och hoppas,
jag älskar doften som slingrar sig upp i mina näsborrar när jag sätter mina fötter på de gamla stenarna/plankorna,
jag tycker det är synd att jag inte sjöng i kör som min faster, 70+ fortfarande gör,
psalmer och orden i Bibeln är vackra för mina ögon och öron,
jag är religiös och älskar Svenska Kyrkan och har aldrig ens funderat på att sluta betala skatt till den
(när jag säger att jag är religiös hoppas jag att Du förstår vad jag menar, annars får du väl helt enkelt fråga mig)
och jag Vet att störst av allt
är Kärleken.

det grundar jag min analys på.





avslutningen och själva konfirmerationsdagen kom tillslut, och den "lilla gruppen" som konfirmerades i Torsångs kyrka (våran kyrka) gjorde en pjäs. jag fick inte vara med i den, för jag hade valt att åka på en massa brottarcuper den våren istället för att vara med på repetionerna. men det var helt okej för mig och de andra, jag visste det redan innan och det va ett gemensamt beslut.

jag fick läsa från en psalm/förbön (kyrkans svar på föreläsningish) istället, som jag fick slå ihjäl min scenskräck lite med;



"(P)
Låt oss bedja.

(Jjenny)
Gud, vår Fader, du är med oss
i skola och arbete,
i hem och församling,
i allt det som väntar.
Hjälp oss att förstå och respektera varandra,
och lär oss att tjäna varandra med våra olika gåvor.
Gör oss varsamma med allt det som är sårbart,
och värnlöst.
Ge oss vilja och förstånd
så att vi inte missbrukar din skapelse.
Låt fred och rättvisa bli verklighet
och ge oss en framtid och ett hopp.
Herre, visa oss din väg
du som i dopet har lovat att vara med oss i alla dagar
till tidens slut.
Genom Jesus Kristus, din Son, vår Herre.

(F)
Amen."




jag är tacksam iaf. sen vem eller vad Gud är för dig, lägger jag mig inte i.
jag vet vad Gud är för mig; Kärlek.
det räcker och blir över.
(för att inte låta för bajsnödig)


jag svär för att förstärka min mina känslor, för det är så jag gör det.
och ljuger gör jag när jag vill uppleva min fantasi eller helt enkelt skydda mig själv av ett eller annat slag (mänskligt).

MEN

jag är inte den som är sen på att ta till mig andra människors verklighet för att göra mig själv rikare.




OCH

Gud i himlen har hjälpt mig dit,
oavsett om jag tror på honom
eller inte.
det har gjort mig tacksam för livet.


om Du hoppas och tror,
lever i Din verklighet
och fantiserar när du behöver det
tror jag,
att Du inte behöver delta i tävlingarna
eller uppnå några resultat
utan att Du kommer att förstå
"att det är inte målet som är målet"
utan att det är vägen dit och vilka du har
i dina händer
som har någon som helst egentlig betydelse.


tro vad du vill,
men det kan vara värt ett försök.
vad har du att förlora?

valborgshelgen har jag kombinerat nytta med nöje.

lite sömn och lite käk på det + alkoholhaltiga drycker.
ett väl organiserat kaoz på jobbet. men om sanningen ska fram trodde jag det skulle vara värre. det trodde vi nog alla, för fint väder helt enkelt. inget mig emot.

jag har testat på pruttsalas uteliv. eller iaf betalat in mig och kollat på när mitt sällskap har blivit "nekade" på en nation pga klädval. slutsats; jag hatar bajsnördigt. hatar. fyfan! borde länka till en annan blogg nu som min finfina vän Lovis delade på FB för ett tag sen. MEN orkar inte leta på den länken och orkar inte ge bajsnödiga människor uppmärksamhet, inte mer än såhär iaf. inte här. om ni lekar och är intresserade länkade jag den också (historik på FB helt enkelt).

jag har omringats av kärlek den här helgen och att göra en resa på min bästa vän's busstation kan nog ses som en sista pusselbit. att äntligen göra en jobbresa kombinerat med ren och sann kärlek. ja, det var nog det jag behövde. verkligen.


mindre och bättre är nog en bra resumé av helgens bravader.





OCH


jag är en av de 500.000 som fortfarande inte har deklarerat. men lika glad för det är jag

MEN

...gladast är alltid räven. iaf den bakom mitt öra

när man bara ringer
utan syfte
bara för att
åtminstone höra rösten
telefonsvarare eller fore-real
då vet, iaf jag
att jag har hittat hem






jag vill ha dig nära
alltid

för jag anser mig själv
faktiskt
vara mer än duglig bra på att förklara
oavsett vad du anser
eller han
eller hon
eller det osv.

men jag kan verkligen inte förklara
hur det här känns för mig
den här gången


kanske... som att vara fem igen
och
som att öppna alla luckor på julkalendern, ungefär.
fast utan skuld!
som att det skulle vara helt okej
för att det är okej
för att jag tycker att det är det
precis just då
typ så, fast mycket mer.


nej, det går inte förklara.







jag springer ifrån stan, sista biten
efter att precis släppt handen från min syster och en hawaiipizza på en alkisrestaurang
för att jag vill komma HEM.
HEM till mig!
mitt HEM, där JAG bor.
bara jag. mig, mitt och ingen annan.


det regnar. jättemycket. mer än någonsin kan jag tro. runt omkring mig alltså.


men jag ler,
och jag mår mer än bra.
och jag ler,
hela vägen hem
och (kanske) ännu mer,
när jag är hemma

kan förstå att det är svårt för er att hänga med i svängarna.



jag kommer att vara hemma i Dalarna i sommar.


jag ska få bada så många nattbad jag vill.
plocka smultron på strå i Madelene's sommarstuga.
äta mängde med glass på Torsångs café med LIGAN.
sova på mitt flickrum i nyckelby (bredvid min nyfunna lycka) och vakna av fåglarna sånger.
möta morgonen på ett tak med en misslyckad övernattning.
springa på åkrarna som jag känner som bäst.
plocka så mycke blommor att jag knappt kan bära dom.
lära Nelly hur man cyklar utan stödhjul.
uppleva Moa's framsteg i tal.
cykla till jobbet med solglasögon på gatorna utan namn.
hjälpa pappa med gården och fiska på bryggan som inte finns än.
ta Johanna2 aka Stålis (vår båt) ut på Runn, göra kokkorv och mos och sova i ruffen.
sola på baksidan.
plocka jordgubbar med Lovisa.
lära mig åka skateboard med Jjohan.
springa barfota och skrika i regnet.
spela fotboll med mina arbetskamrater i en fantastisk gemenskap.
åka till Erika's sommarstuga, övernatta hela helgen och käka abborre till frukost, lunch och middag.
uppleva året's folkfest för min hemstad, och vara boende, inte turist.


i sommar ska jag känna hemma
hemma i min lya och
hemma i vårt älskade Dalarna.

det är viktigt för mig nu
och det är det jag vill göra
det är också det
jag ska göra





nu vet ni vart ni har mig

för att jag får möta nya människor.
för att jag får se saker och ting och med. andra ögon ibland.
för att jag har det så enkelt att förstå.
för att jag läser det som en öppen bok,
och alltid har gjort det,
mer eller mindre.
för att jag livet har valt mig.
och för att jag har valt livet, framförallt!


för att jag är den jag är
och för att jag bara är mig själv
hela tiden



OCH TACK MATILDA SUNDSTRÖM FÖR ETT BÄTTRE ÅRE/blgeHÄNG!
det har gjort mig mer än gott




nu - tillbaka till verkligheten
men först packa och en omtalad brunch!

här kan du andas ut.
det känns som hemma,
fast ändå inte.



här kan du se naturen
här kan du känna iskristaller mot din kind
här kan du vara dig själv
och människorna tycker om dig
för den du är!



här möter jag folk med samma intressen som mig.
här ser jag mig själv, passa in
här spelar det ingen roll vart du köpt din tröja, egentligen!
jag kan andas ut här.


Åre, vi ses snart igen!
det lovar jag,
och jag lovar ingenting.






och för att ro behöver du både båt och åror. och en massa fler saker.

"make it simple"





...och föresten! du behöver inte uppge mig som källa om du nallar av mig. det är helt okej ändå;
för jag är glad för att du drar nytta utav mig.
men om du vill det, varsågod! :) bratackfinthej

17:e och tisdag
det kan, knappt
bli värre
soffan och jag
vi är bästisar idag
men bara för idag
för att det är den
17:e och tisdag




vi skulle någonstans
men nu ska vi inte det
det gör ingenting
tråkigt, må så vara
men det gör ingenting

...för vi vet vart vi ska
för vi har inte bråttom
inte någonstans
"var sak har sin tid"
vi kan hoppas och tro
välja bra
och njuta av stunden vi har
sålänge

men jag ska inte stoppa under
stolen eller kjolen
att det hade varit fett att
läka och löka
på nått fett hotell i solen


imån åker jag ensam med musiken och VITA iväg med tåget mot Åre,
min älskade vän Thilda,
SNB och snön,
nya möten,
och bäddsoffan och en öl eller två.

det är inte fy skamm det inte!


bratackfinthej!



ps. bilder från mars och från mitt vinterland kommer
...men inte nu

att jag delar med mig
av mig själv
så mycket som jag gör
är
för kärlekens skull
av kärlek

för att jag
hoppas och tror
på att någon annan
någonstans
kanske
tycker om mina ord
tycker om min ärlighet
tycker om min rakhet
tycker om min öppenhet



inte för att jag inte har någon att prata med,
för jag har massor men människor runt omkring mig som lyssnar
och vill lyssna
jag har massor med vänner, familj och kompisar

inte heller för att hävda mig eller för att sätta mig på andra sätt att tänka, än mitt.

och ABSOLUT INTE för att jag skulle vilja verka vara märkvärdig eller för att vara "lite bättre".

"vi är alla människor av kött och blod"
"när vi dör är vi alla lika"
"himlen är blå och hjärtat sitter på vänster sida"

Michael Jackson - Black Or White






om du inte uppskattar det
eller mig;
LÄS INTE!
för här får du läsa om mig
och mina tankar
då slänger du bara bort din tid
det är inte värt det.



MEN
om du mot all förmodan läser ändå,
för att du gillar att bli provocerad
(ja, eller hur du tolkar mig,
i don't give a shit, sorry or that's it)


YTTRA DIG INTE !!!
varken för mig
eller
någon annan

för det hjälper inte dig,
inte heller mig.
och ingen annan heller.


sen att allt jag säger
kanske inte är din verklighet,
kan lik så vara min sanning.
och tvärt om.



jag ljuger
jag gör bort mig
jag är elak
jag slåss
jag är blåögd
och jag är
faktiskt
överasknigsvärt
också bara människa





utan att jag ens ber om det
får jag veta vad du tycker
eller iaf hur du bildar dig en egen uppfattning om mig, en fantasi
istället för att försöka förstå mig el mitt huvud.

för att människor möter mig med öppna armar, känner sig trygga i min närhet och för att de vet vart de har mig,
när de väl kommit in.


och jag tror det beror på
att jag lärde mig innebörden av;
"du skall vara mot andra som du själv vill bli behandlad"

lär dig den läxan,
du också.

men det är bara ett tips, från mig
till dig

valet är
helt och hållet
ditt

jag spelar huvudrollen i mitt liv.
vem spelar huvudrollen i Ditt?



(högt.) skönhet, prakt; flor, blomstring.

tiden har gått sen kvällen hos dig
då jag upptäckte sidor
jag nu älskar hos dig
timmarna flög, månen var ny
då vi gav av varandra och såg morgonen gry

allt vi upplever finns samlat i mig
jag är din och jag finns här för dig


om min dag varit lång så håller du mig
är jag ledsen så får jag, min tröst ifrån dig
om jag är kall, värmer din rygg
där jag så många gånger vill somna så trygg

det vi har upplevt finns samlat i mig
och jag vill också finnas där, för dig



om du tvekar så visar jag vägar att gå
om du tröttnar så ska jag va den som förstår
så slut då din hand kring den sten som du bär
som du slipar och formar till den jag har kär

älskar att vakna och få ha dig här
krypa intill dig och känna mig kär
njuta av stunden som är

om du tvekar så visar jag vägar att gå
och jag står vid din sida när himlen är grå
tvivlar du, håll då hårt, den stenen du bär
som jag slipat och format till den du har kär

...är stark?
knappast.







gå skolan och lära sig
förstå
eller snarare inse
sedan förstå.






även jag tror
även jag hoppas
...även jag kan,
ibland.

"för vem ger Mig stöd
när Jag är svag?"
jo tack,
jag är inte dum och
jag är inte blind. kaxigt va?
jag vet att du bryr dig









MEN

det du behöver och begär
av mig,
bör även jag mötas med
ibland iallafall.

det finns tre låtar jag alltid avgudat.



här är en av dom.
det är den här låten som gjort att jag överhuvudtaget tagit Kent's parti. i övrigt har jag inte varit nått storfan. jag börjar bli nu. som vanligt, sist.
det går bra för mig.





"I trängseln utanför
Sen december ingen snö
Jag följer efter dig
genom kön

Du stryker fingrarna
lätt mot min kind

Och i ett ögonblick
då allt står still
så får jag en chans att säga
allt det jag aldrig sagt
så får jag en chans att ge dig
allt det du aldrig haft
Men var för feg

Det finns ett enkelt svar
Du är varm när jag är kall
Du tar så lite plats
Jag tar allt

Jag trycker läpparna
Lätt mot din hals

Jag frågar ”gråter du?”
Du smakar salt

Du gav mig en chans att säga
allt det jag aldrig sagt
Du gav mig att en chans att ge dig
allt det jag aldrig ger dig

Dom små små orden är svåra ord
Och de hårda orden är enkla ord
Jag fick chansen, du gav mig chansen
men nu är det för sent
Nu är det för sent"


Källa: http://kent.nu/latar/chans/
Text: J.Berg

stress och press.




"det bästa vore om du var bäst på det här.
du får ett bra liv om du gör såhär.
det här är din väg, varsågod.
gör som jag säger, det är faktiskt jag som bestämmer.
gör mig inte besviken.

du är inte en egen individ som kan fatta dina egna beslut, och där med basta!"





det är skillnad på att vara en visare på ett tidsur och den som håller i kopplet. skillnaden är egentligen hårfin, kan jag tycka. fast smidigt svår att nå och det är en lång väg att gå.

jag vet hur det är när människor vill bestämma över mig.
jag vet hur det är att säga ifrån.
jag vet hur det är att vara rak och bli avhållen och hatad för det.
jag vet hur det är att vara mig själv i alla lägen.
jag vet hur det är att ha ett mål att sikta på, men också förstå att det är resan dit som är värdefullAST (att målet inte är målet).

jag vet hur det är att missa målet på förbannat nära håll, utan målvakt.
andra blev besvikna,
andra skrattade
och jag stod kvar där.
jag föll
och skyllde på gräset, skorna, solen, snacket innan, ja allt som gick att skylla på.


MEN
att jag inte kunde ta att jag helt inte var kapabel till att träffa målet.
och sen bestämma mig för och säga högt, så att alla hör: "jag har ingen bollkänsla".






jag vet hur det är och jag vet hur det känns.
det är det som gör att jag också kan välja bort det.
och förstå.
men framförallt lära mig utav det.


jag kan förklara, försöka få dig att förstå.
men du kommer aldrig någonsin kunna säga; "jag vet du det känns"
för det kommer du aldrig, så länge du står på marken, kunna veta.
du bör gå den vägen själv.
om du vill se,
det jag ser.








tillägnat min fina funna vän Lisa Englund.










ta en sak i taget.
ställ inte så höga krav på dig själv.
var realistisk.
människor älskar dig för den du är,
inte för den du vill vara.
ifrågasätt dig själv, inte andra.
tro och hoppas.
önska och dröm.
se det för vad det är.
sluta inte förvånas.
våga älska och bli älskad.
klappa dig själv.

MEN
glöm aldrig, någonsin;

Vad som Egentligen är viktigt för just Dig.
ställ dig frågan, varje val Du gör;
Är det här viktigt för Mig?

och handla där efter.



det för iaf jag.
och jag ler, varje dag.

fjärde gången nu som jag försöker skriva ett blogginlägg med den här titeln.
jag blir förbannat matt!
varför hamnar inte det jag skrivit i nån slags utkorg när jag skriver från mobilen och inte sparar? (kan vara lite som när jag tidigt lärde mig att alltid trycka på den lilla diskett-ikonen när jag skriver i Word, men jag vet inte)
ss-världen och datorer alltså...
jag slutar dock aldrig förvånas, men matt får jag väl bli, om jag vill?

jag kan iaf säga att jag är fruktansvärt irriterad idag.
sömnlöshet är nog också en bidragande faktor,
koffein med höga siffror på tiden lika så
men framförallt min inställning till min tisdag. och kanske det som har ekat i mitt huvud sen lääääänge tillbaka:
tisdag = otur

jag skrev nått i stil (i småtimmarna igår på natten) att jag är fullt medveten om att jag inte är politiskt korrekt i mitt stavande, meningsbyggnaden och i och med att jag ofta använder förkortningar och alltid lite bokstav i början på en ny mening. att jag skriver på tok för långa meningar för ett andetag och att jag inte lägger någon stor vikt i det om du dömer mig för det. vet du varför?

jo, för jag gör ett val. ett självständigt beslut. Kent hälsar. Kent har för första gången håll mig vaken om natten.
"rakbladsmusik", ehm... jag kallar dig isåfall trångsynt. jag ser storheten som många andra människor ser i Kent, det har jag också länge gjort.
men inatt blev det så självklart.
och klockrent.
för mig.





sen var det en sak till. jag skev om bekräftelse. du kommer dessvärre aldrig få läsa det jag skrev då. tråkigt känner jag, men jag ska påät igen.



men inte du, kanske sen.

nu prioriterar jag att bli fresh,
next up: duschslangen, min docka och jag ska dra en truddilutt

det är faktiskt precis som på film,
det bara slog till från ingenstans.
jag försökte ignorera vad jag känner, men med tiden det blev lika omöjligt som resan tillbaka i tiden.
det här var det sista jag ville för en tid sen
och nu kan jag inte tänka mig något annat än det här.
framförallt vill jag inget annat.


hur mycket jag än letar, hittar jag inga fel. jo, jag vet. skitkonstigt att jag letar fel. men jag tror, att jag bara tänker lite väl mycket, högt
(jag tror inte att det är nått fel på mig, utan att det är skapligt vanligt att försöka hitta brister innan, så man slipper bli chockad senare. om inte annat är det, enligt mig, ett typiskt brudbeteende. och jag är ju tjej).
ett tänk jag kanske helst av allt vill välja bort, men det är svårt, för det är ett mönster.

jag hittar iaf inga fel.
för det finns inga fel med honom.


av tiden vi hittills traskat stadigt har vi pratat cirkus 80% av sekunderna.
för att vi vill prata med varandra.
jag vill höra varje ord!
jag avbryter inte, för att jag är nyfiken, engagerad och förväntansfull.
han gör mig inte besviken.
han ger mig någonting, varje gång.
han får mig att se allt lite mer ur den grå zonen.
han får mig att tänka till, en gång till.
han vänder upp och ner på min envishet och jag dansar med, som om det vore vals.

han låter mig vara den jag är, precis som jag är.
han ser mig för den jag är.
han uppskattar det jag tycker är viktigt, för att jag är viktig för honom.
han ser ut som ett barn på julafton när han pratar om att jag snart ska få träffa hans föräldrar.
han får mig att känna mig mer betydelsefull än alla skatter, juveler och kärlekar i universum.
han får mig att så slint på tillvaron jag befinner mig i.
han får allt att kännas meningsfullt.

jag får vara mig själv, i alla lägen, oavsett tid och rum.
det är därför han vill vara med mig.
för att jag är
den jag är.



han gör enkelt för mig.
det enkla han gör,
är att han får mig att
tro och hoppas
på kärleken.

våra kärlek.



mina käkar värker efter jag har varit i hans närhet.
allt han säger, är roligt och/eller låter bra, typ som musik,
för mina öron
och för oss;


http://open.spotify.com/track/1NvOOkafczKxO5YXRR01ax
http://open.spotify.com/track/4Jb5N1fHRuykc9CLw9QZb9
http://open.spotify.com/track/2ulaTMPbPyoantlodWJtqw

för att ännu ett gäng människor som delar en likvärdig vardag, som mig.
för att jag finner nya kompisar.
för att jag kan prata på samma nivå.
för att de människorna kan tala om för mig när jag gör fel, för att de genuint vill mitt bästa.
för att jag får känna mig behövd och (för en gångs skull) får känna mig riktigt bra på någonting.
för att jag får ta del av era historier.
för att jag får lyssna på er och känna igen mig.
för att jag får lära dig allt jag kan, och du uppskattar min närvaro.
för att du äger egenskaper och ett annat synfält som jag kan dra nytta av.

för att jag får vara med, precis som jag är.


bekräftelsehoran (alltså jag) är mättad.
det är det här jag vill, det vet jag nu.
ALL-IN!

jag finner snart inte fler ord för hur jag ska förklara mina känslor.
ni är fantastiska, hela bunten!

sist men absolut inte minst,
Tack.
tror det räcker så.








NU - min trygghet!
mitt hem. på riktigt den här gången.
ni får nog vänja er med att se mig i Borlänge ett tag framöver.
sommaren '12 kommer, tro mig, bli (iaf min) bästa sommaren genom tiderna.






och jag kan knappt bärga mig !!!

taget ur boken "(O)logiskt, Varför smarta människor fattar irrationella beslut" av Dan Ariely;

"Allting förnedrades på några sekunder under vad som annars skulle ha varit en vanlig fredagseftermiddag för en artonårig israel. Ett så kallat märkts - sådana som tidigare brukade användas av militären för att lysa upp slagfält om natten - exploderade intill mig och täckte sjuttio procent av min kropp med tredje gradens brännskador.

Under de påföljande tre åren vistades jag på sjukhus inlindad i bandage, och under åren som följde gick jag bara ut ibland, iklädd en tätslutande syntetisk dräkt och en mask som fick mig att se ut som en sjuk version av Spindelmannen. Eftersom jag inte kunde delta i de vanliga aktiviteter som vänner och familj ägnade sig åt kände jag mig delvis avskärmad från samhället och började lägga märke till de aktiviteter som en gång utgjorde min vardag som om jag vore en utomstående iakttagare.
Det var som om jag kom från en annan kultur (eller planet) - jag började reflektera över vad olika beteenden, både mins och andras, hade som målsättning.

Jag undrade till exempel hur det kom sig att jag blev kär i en flicka istället för en annan,
varför mina vardagsrutiner på sjukhuset var utformade efter/för läkarnas bekvämlighet och inte min,
varför jag älskade att klättra i berg men inte att plugga historia,
varför jag brydde mig så mycket om vad andra tyckte om mig
och - mest av allt
- vad i livet som faktiskt motiverar människor."




jag får tillit till mina medmänniskor när jag hittar sånt här. jag inser att jag börjar bli vuxen, på riktigt den här gången.
jag förstår vad pappa menar. jag förstår hur allt är så logiskt. jag missunnar ingen, inget!
jag är glad för det jag har och inser att det där vi kallar för pengar, iaf inte är viktigt för mig, inte viktigt på det sättet iaf.

jag säger, nästan som Dan, och det började (som tur är) inte med brännskador och år innanför låsta dörrar.
jag behövde bara vara omedveten om livet i någon hundradels sekund. och tackar mina gudar varje dag för det, att jag förblev ståendes på marken och livet segrade, ännu en gång.
min änglavakt.
min fantastiska gåva.
mitt enkla sätt att se livet på.
ett oändligt Tack.

jag är tacksam för livet.
va det Du också. du kommer le mer.

ja, det har helt enkelt varit (som alltid i mitt liv, nu för tiden känns det som) rätt mkt på senaste tiden. med psyket fram för allt. och nu senast vart jag fysiskt sjuk också. inte varit det på över ett år, kändes konstigt.
nu har jag healat mig med det ena och det andra, för jag har verkligen inte tid att må dåligt och spy. mina främsta har varit vatten, sömn
och





hans andetag

vanligtvis brukar jag tänka igenom saker jag skriver här, ett flertal gånger innan jag facear det. det har jag väl iof gjort den här gången, men även om allt har gått fort (kanske för fort om någon frågar dig eller nån annan eller varför inte den där "man") så upplever inte jag det så. inte alls.
jag är döttskär och skulle gå sönder totalt om det visar sig att jag blir lurad, ännu en gång. men riskerna är inte stora. snarare minimala.
hur jag kan veta det? jo, för jag och kärleken pratar med varandra. vi använder vår största och mest betrodda egenskap; språket.
om det inte skulle räcka till så känner jag det helt enkelt bara också.

jag längtar efter honom varje stund jag inte har honom vid min sida.
jag ser honom som den mest genialiska killen jag lärt känna.
jag har ett utbyte.
jag känner att allt jag känner är ömsesidigt.
vi är villkorslöst.

som om inte det vore nog


han kyssar smakar smultron








mig blir du inte av med i första taget grabben!
och jag vill inget annat än att se dig lycklig, med mig.

ja, jag vet. jag är ingen stjärna på att uppdatera här.
tre månader sen sist och då har jag lovat en årskrönika också, den har jag fortfarande inte skrivit klart...
jag har ju iof sagt det förut, men nu säger jag det nu igen; jag SKA bli bättre.
det är mycket lättare nu när jag alltid har internet, en telefon som förhoppningsvis inte krånglar (peppar peppar) och att http://blogg.se">http://blogg.se">blogg.se har gjort en väl fungerande app.
men jag önskade mig fler timmar per dygn av tomten i julklapp. konstigt, han kanske inte fick min önskelista, men jag fick aldrig det i nått paket.
jag behöver fler. så sen ett halvår tillbaka prioriterar jag bort sömnen. kanon eller kalkon, vad vet jag.
men jag tycker det är värdelöst tråkigt att sova. så många timmar man "slänger" bort på sömn när man har en sån kort tid med fötterna på marken.

jadu, livet glider runt din mobil och du har en för skön säng,
här är det livet.
hah, vilka beroende vi har i våra i-land. skrattretande.

wellwellwell, son er det da.



nåväl. en resumé vill ni säker ha? det ska ni nu få iaf.








i mitt senaste inlägg var jag pålägg ifrån oslo
och nu står kartongerna på mina tjugoen kvm på dagny hemma i dalom.
men jag är, i en vecka till, bosatt på ett hotellrum i sthlm i jobbets namn. absolut inget mig emot.

kartongernas innehåll väntar på att bli uppackat av mig i egen hög person.
det ska de bli också. det krävs en renovering först bara. en renovering av först och främst lyan, men också i av huvud. den är dock inte påbörjad.
lyans renovering alltså.
den andra jobbar jag med,
varje andandes sekund.
jag kommer att komma tillbaka, kortare perioder eller längre.
när jag behöver det som mest.


tryggheten
omtanken
bekräftelsen
lyckan
glädjen
... ödmjukheten och gemenskapen
den hittar jag (än så länge) ingen annan stans än hemma


dalarna mitt älskade hem, tro det eller ej, men jag kommer aldrig lämna dig






jag tänkte när brorsan och jag packade in mina (mestadels kläder) tillhörigheter i bilen för en sista färd över riksgränsen;

"tänk om jag har gjort fel? jag som precis började verkligen, på riktigt känna mig hemma i mitt oslot, men samtidigt inte(?). tänk om jag ångrar mig? tänk om jag sitter där på uteserveringen i sommar på s1 hemma i borlänge och tänker att det var dumt att lämna allt jag hade påbörjat och min nya stad..."


nu har det gått två månader hemma i sverige igen. och jag kan, med handen på hjärtat, säga att jag fortfarande inte ångrar en sekund av några av mina val; att jag lämnade det vita knutarna eller att jag återvände till dom.
dessutom jag är förbannat tacksam för alla val jag gjort de senaste elva månaderna.
utan dom valen, hade jag inte varit den magdalena jenny hillerström jag är, för mig själv, idag.

alla människor jag har haft äran att lära känna
alla stunder vi haft tillsammans
alla minnen jag för all evig framtid kommer bära med mig
alla erfarenheter jag nu är rikare
all kunskap jag samlat på mig
alla sinnen som jag vidgat
allt jag tidigare tagit för givet som jag nu värdesätter mer än allt annat

och sist men också störst för mig;
allt jag har lär mig om mig själv.


med facit i handen kan jag nu stå bredvid mig själv och se när/vad/ hur jag gjort rätt och fel.
dessutom kan jag svälja min stolthet och vara ödmjuk nog att be om ursäkt. det kunde jag inte förut
inte på samma sätt som nu iaf,
helhjärtat alltså.

som en bonus på det, kan jag nu också stå för vad jag känner/tycker/tänker på ett helt annat sätt. jag förstår, utan att behöva tänka efter, vad faktan till mitt argumenterande har för roll och där ifrån kommer det automatiskt ut i ord.
jag är pedagogisk.

inte nog med det, nu när jag vet allt det här om mig själv, kan jag dessutom se det som en plikt eller/och förmedla det vidare till mina medmänniskor.
jag kan förstå varför "hon" säger som "hon" gör till mig.
det är en befrielse.
visst, jag har väl länge vetat om och fått bekräftat att jag är en fychuttsingen fin gåva som en bra människokännare.
fast nu har jag tagit mig ännu en level up.



jag känner mig hel nu.
jag vet vem jag är och vem jag vill spegla.
jag var förvirrad ett tag, men nu har jag,
som min ledsaga sagt är ett steg i rätt riktning, som sickan hade sagt; en plan. en plan för mig själv och mitt liv.
och jag vill fortfarande bli polis när jag
blir stor.



jag älskar mitt liv, precis som det är
jag har mål att sikta på
jag älska mig själv, precis som jag är
(även om jag fortfarande har ärr kvar i mitt psyke som säger att jag är tjock om det står mer än 59,9 KG på personvågen, tycker att mina brottarvader är fula och att jag borde göra nått åt mina lår)
och jag uppskattar min tid på jorden,
varje sekund,
varje dag, oavsett veckodag.



var inte rädda mina
fina
underbara
fantastiska
älskade
nära som kära
jag är fortfarande eran, samma gamla apa, lill-hiller, hillan, jenka, jempa, jjenny, enjoy, mjh, magda, maggan, lenny, benny, penny, henny, hillerström, bejbi, älsk, la plus jeune, sis och dotter.




jag jobbar fortfarande kvar på Max och jag älskar mitt jobb.
jag börjar få rynkor under ögonen och det rör mig inte i ryggen.
jag älskar fortfarande snön och träplankan man glider med på den.
jag älskar att utmatta min kropp till tusen och dricka massor med kravatten efteråt.
jag älskar bild och formgivning.
jag älskar skapandet, praktiska saker.
jag älskar killar som är lite ruff.
jag älskar fina tjejer som är precis som dom är.
jag älskar o'boy med iskall lättmjölk och två teskedar skedar av pulvret.
jag är fortfarande allergisk mot fisk och rödavinbär
jag hatar stora och små bokstäver blandat.
jag hatar folk som kryddar osten.
jag hatar mina ständiga sår i huvudet.
jag hatar vita leggins och otrohet.
jag hatar förnekelse
men älskar äkthet

jag är samma gamla jenny







och när jag blir stor,
ja, då ska jag bli polis.

sex månader av ständig längtan.
och nu har jag satt ner klackarna och tagit ännu ett beslut.
att se det jag ser har inte varit lätt. det hade jag inte förväntat mig heller.
mina förutsättningar har inte varit mig rättvisa, utan skuld.
min nya stad har gjort mig både besviken och fruktansvärt lycklig. den har delat mig, men inte riktigt på mitten.
jag trivs med oslo,
men de gröna skogarna ropar på mig.
framförallt min familj, mitt blod.
mina fina vänner,
naturen, tryggheten, friheten...
jag har vidgat mina vyer
nu ser jag mer skarpt nu
förstår bättre
och vill förstå bättre

mitt i allt kom jag på vad som egentligen är viktigt för mig.
och dit hör inte oslo.

nu vill jag fortsätta med mitt liv.
jag vill ha mitt.
göra allt för min skull.
för min vinning.
för mitt liv.

innan jul är jag tillbaka
då väntar renovering och framgång

rätt man på rätt plats
man ska göra det man är bra på
ödmjukhet fram för allt
öppna sinnet
- mina ingredienser

jag längtar efter er så det gör ont
men tiden är snart ikapp
och den ljusnande framtid är min

nuuuuu fattar jag. svårt med alla teknologi. nuuuuu lever jag nuuuuu mår jag prima! lilla lovis hoppar snart på, jag hoppas på nya fina kläder, ljuv musik och en stor skvett vin. varför är connisar alltid så smutsiga? airmax är cleanare x2! ordbladder är vad jag bjuder på, en tanke ett liv upp med händerna, nu är det onsdag pang pang !!!

• bli polis
• skaffa de tre små merida, oliver och lulu
• bo i afrika
• sluta snusa
• hoppa fallskärm, dyka med tuber, bestiga nå fett berg och sånna saker
• gifta mig
• rita ett eget hus
• se midnattssolen

" det här ska bli den första gången som de hör och de ser
för de vill bara låtsas om mig när jag gör något fel "

good girls are pretty like all the time
i'm just pretty some of the time
good girls are sexy like every day
i'm only sexy when i say it's okey
good girls don't say no or ask you why
i won't let you love me, until you really try



who's that girl? 
that you dream of?
that you think you love?
but what if i'm nothing like her?

who's that girl? 



let's play a game that you never tried
you be the girl and i'll be the guy
let's pretend everything has changed
and then would you love me any different 



















i just can't deal with the rules

nej, jag säger som robyn;





so you want to understand me
you just see what you want to see
there's no way i can help you out
you don't know what it's all about

idag lyser solen på oss vackra i den lilla industristaden mitt i dalarna. 
idag älskar jag min hemstad. 
idag börjar det.


kan berätta mer sen. 










igår träffa jag min kompis robyn! hon gör min dag, varjedag




the fray hälsar

as he goes left and you stay right,
between the lines of fear and blame,
you begin to wonder why you came.

always been told that i've got too much to write
too independent to have you by my side
then my heart said, all of you will see
just won't live for someone until he lives for me
never thought i would find love so sweet
never thought i would meet someone like you
well now i've found you and i tell you no lie
this love i've got for you
could take me 'round the world
now show me love

don't waste this love i wanna give to you
tell me what you got, show me what you can do
show me love, show me everything
i know you've got potential
so baby let me in and show me love

show me love, show me life
baby show me what it's all about
you're the only one that i ever needed
show me love and what it's all about, alright





♥





/rc

17/10-07 - it's simple

fall back, take a look at me and you'll see
i'm for real, i feel what only i can feel
and if that don't appeal to you
let me know and i'll go cuz i flow
better when my colors show,
and that's the way it has to be.
honestly, cuz creativity could never bloom in my room
i'd throw it all away before i lie,
so don't call me with a compromise
hang up the phone, i've got a backbone stronger than yours.

don't know you think you know me like yourself,
but i fear that you're only telling me what i wanna hear
but do you give a damn?
understand that i can't not be what i am.
i'm not the milk and cheerios in your spoon.
it's not that simple here we go not so soon.
i might have fallen for that when i was fourteen
and a little more green,
but it's amazing what a couple of years could mean.

try to look me in the eye but you'll never see inside
until you realize 

things are tryin' to settle down
just try to figure out
exactly what i'm about
if it's with or without you i don't need you doubt in me

if you're tryin' to turn me into someone else
it's easy to see i'm not down with that
i'm not nobody's fool
if you're tryin' to turn me into something else
i've seen it enough and i'm over that
i'm not nobody's fool

if you wanna bring me down
then go ahead and try